Finlands bilaterala väg

Ut Norden, in Vitryssland

Den 22 mars 2016 kan mycket väl gå till historien som den dag, då Finland började bryta från de övriga nordiska länderna och EU samt påbörjade ett djupare bilateralt samarbete med Ryssland. Republikens president Sauli Niinistö träffade Rysslands president Vladimir Putin på dennes initiativ i Moskva.

Finlands president Sauli Niinistö och Rysslands president Vladimir Putin

With President of Finland Sauli Niinisto. March 22, 2016 Novo-Ogaryovo, Moscow Region. Source: kremlin.ru

I Finland kom presidentens kansli ut med ett längre pressmeddelande än vanligt på finska och engelska. Den svenska översättningen var bara en kortare resumé. Bland annat noterade man inte att Niinistö avslutade diskussionerna och presskonferensen med en sedvanlig inbjudan till den ryska presidenten att besöka honom i Finland. Detta besök har nu blivit mera aktuellt. Att Republikens presidents kansli

  1. valde fel marschordning, dvs. att först gå ut med finskt och sedan engelskt pressmeddelande
  2. valde att försumma tvåspråkighet, dvs att inte köra ut samma på svenska och
  3. valde att inte bifoga mera information, dvs. att inte länka till ryska presidententkanslins pressmeddelande och video från presskonferensen

är helt oförståeligt. Antingen är man bara oskickliga eller så har man på presidentkansliet en uppfattning om att man med köra ut bristfällig och selektiv information kan få saker att gå under radarn.

Offentlighet som vapen

Från rysk sida noteras och publiceras allt i god detalj och offentligt. President Putin kom inte bara med varma ord, utan lade också hårda siffror på bordet och talade om den aktuella ambitionsnivån på den ekonomiska fronten.

Presskonferens efter rysk-finskt samtal. Klicka på bilden för att komma till sidan med textad video. Bild: kremlin.ru.

Presskonferens efter rysk-finskt samtal. Klicka på bilden för att komma till sidan med textad video. Bild: kremlin.ru.

We agreed that the Intergovernmental Commission will work actively on re-establishing and enhancing multidimensional ties. At the same time, I want to note that economic players are very determined, so to speak: they are working and building major, ambitious plans.

The total volume of accumulated Russian investments in Finland is $2.3 billion, while Finnish investments in Russia make up $2.9 billion, and if we include investments through third nations, it’s over $12 billion. We are cooperating successfully in many areas – for example, in shipbuilding. Thanks to this, Helsinki’s shipbuilding capacity is fully loaded through 2018; I repeat, they are stably loaded with our orders, I mean the construction of six ships, five of which are for Russian end users. In April, for example, we will transfer the world’s first LNG fuelled icebreaker to our Finnish partners.

Den absolut största nyheten är förstås att ”Finland och Ryssland har kommit överens om att trafiken vid gränsövergångarna vid Salla och Raja-Jooseppi i norra Finland begränsas under en period på 180 dygn så att inga andra än finska, ryska och vitryska medborgare samt deras familjemedlemmar får passera dessa gränsövergångar.”

Putin noterade särskilt under presskonferensen att emedan överenskommelsen specifikt påverkar tredje staters medborgare, så påverkas inte det rysk-vitryska samarbetet och vitryska medborgare av avtalet.

Däremot så påverkas samtliga övriga nordiska medborgare av detta avtal. Ryssland var mycket noga med att inkludera vitryska medborgare i överenskommelsen. Här tog inte Finland nordisk sak för att göra det möjligt för bland annat svenska och norska medborgare att nyttja gränsövergångarna, utan agerade suveränt och förhandlade bilateralt med Ryssland.

Samtidigt noterar Putin under presskonferensen på en fråga av veteranreportern Kerstin Kronvall sitt egna starka agerande i nära och tätt samarbete med Finlands president och trumfar med att i god diplomatisk ton avsluta med att tala om ”våra finska vänner” och återigen nämna ”partnerskap”. Referenserna till partnerskap i talet är värda att notera.

För en tid sedan fick jag ett samtal av Finlands president. Han tog upp dessa gränsproblem och bad oss att lösa dem. Som ni ser är det precis vad vi har gjort.

President Putin på presskonferensen 22 mars 2016, översatt av Hufvudstadsbladet.

Egna val eller reflexiv kontroll?

I Finland är det populärt att se detta som eget aktivt agerande inom ramen för det som kallas stabilitetspolitik och upprätthållandet av ”särskilt goda relationer” eller ”goda grannrelationer” till Ryssland. Detta präglas av en viss enkelriktad skytteldiplomati där trafiken går från Helsingfors till Moskva och Sotji. Putins kommentar om hur 1 700 gränsövergångar nu inom loppet av två månader förvandlades till några enstaka bekräftar detta som framgång baserat på aktivt och bestämt agerande från finskt håll, vilket lett till samförstånd och kraftiga åtgärder av den statsledningen försökt påverka, dvs. president Putin.

En sådan infallsvinkel bottnar i en tanke om finsk paritet som statsaktör och ett särskilt finskt inflytande, vilket i sin tur bottnar i vår gemensamma historia i synnherhet från kalla kriget och det att vi från rysk sida uppskattas som ett djärvt och självständigt folk, vilket i sin tur som bottnar i en mytomspunnen krigshistoria från åren 1939–1944.

Ett annat sätt att se på saken är att Ryssland med sitt inflytande och sitt agerande påverkar oss, i syfte att få vår statsledning att fatta för Ryssland gynnsamma linjeval, som på finskt håll ses som för Finland gynnsamma. Införandet av aktivare bilaterala relationer, gemensamma samtal, avtal och överenskommelser, där man fokuserar på att öka samarbetet på dom områden som inte är sanktionerade samt aktivt söker efter luckor och kryphål i Rysslandssanktionerna, är ett praktexempel på lyckad reflexiv kontroll. Det finska glidet österut slår samtidigt nya sprickor i ett flertal traditionella samarbeten och skapar osäkerhet.

Reflexiv kontroll är synnerligen effektivt mot parter där den beslutsfattande makten ligger hos få och ärenden inte är föremål för offentlig eller ens begränsad debatt. Så är fallet Finland. Emedan chefskapet i utrikespolitiken tillkommer presidenten –– i samråd med statsrådet (regeringen), så är den finska delningen tydlig; presidenten sköter förhållanden i riktning öst och statsrådet det övriga i samråd. Den finska målgruppen för informationspsykologisk påverkan (reflexiv kontroll) är liten och välstuderad.

Att man från finskt håll dessutom väljer att tona ned och styra offentlig debatt är en varningssignal för att verkan åstadkommits och önskat omformande av opinioner redan skett. Ytterligare varningssignaler utgörs av att försvarsministeriets webbplats utsattes för en it-attack samma dag som presidentmötet pågick (se även här och isht här) och en dag senare var riksdagens webbplats mål för en liknande attack.

Repris Soini

Finlands utrikesminister Timo Soini besökte sin ryska kollega, den skicklige och tuffe diplomaten Sergej Lavrov i Moskva den 6 juni. Avseende Rysslands förhållande till Finland och finsk statsledning var detta en mera jordnära repris av presidentbesöket.

A joint news conference following talks with Foreign Minister of the Republic of Finland Timo Soini, Moscow, June 6, 2016. Photo: The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation.

A joint news conference following talks with Foreign Minister of the Republic of Finland Timo Soini, Moscow, June 6, 2016. Photo: The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation.

 

Nato-övningen BALTOPS, som Ryssland tidigare deltagit i var i fokus för ryska kommentarer och finskt  medieuppstånd innan besöket. Lavrov kommenterade övningen – och Nato-övningar vid Rysslands gränser generellt – med skarpa ord under mötet. I sedvanlig rysk ton, försäkrade man sin publik om att man ser lösningen i konflikter ligga i internationell rätt och internationella säkerhetsstrukturer, men förbehöll sig rätten att besvara risker ”med adekvata responser”.

Av särskilt intresse i sammanhanget är utskriften av presskonferensen på det ryska utrikesministeriets webbplats. Soinis svar har blivit bortlämnade och utskriften består endast av Lavrovs kommentar och svar.

Question (addressed to Foreign Minister Timo Soini): Finland is not a NATO country, yet for the first time it’s allowing NATO war games, the Baltops exercise, to take place on its territory. You know better than most that Russia is very unhappy about this, that it considers it a provocation, considering how close all this is happening to the Russian border. Why has Helsinki chosen this apparent path of escalation? How is this going to help you better relations with Russia, which you call friendly?

Sergey Lavrov (speaking after Timo Soini): I can add that we have reaffirmed our belief that each country has a sovereign right to choose a security policy it considers appropriate. At the same time, we make no secret of our negative attitude to the NATO policy of moving its military infrastructure closer to our border and involving other states in its military activities. In this context, Russia has a sovereign right to use such methods to protect its security as appear to be adequate to the existing risks. I am convinced that our Finnish friends and neighbours are aware of this.

Finlands utrikesministerium har inte heller tagit tid eller haft ork att se till att det som sagts blir offentligt och rapporteras fullständigt. På utrikesministeriets webbplats finns bara ett pressmeddelande om Soinis besök, upplagt fyra dagar innan besöket den 2 juni. Lyckligtvis räddas vi av Russia Today’s väl producerade YouTube-kanal RUPTLY, som återger videon från presskonferensen.

Observationer och slutsatser

Den ryska statsledningen nyttjar mycket skickligt offentlighet som sitt vapen samt har en god förmåga att producera nyheter om händelser både för internt ryskt och externt utländskt bruk, som är snyggt skräddarsydda för avsedd publik. Förarbetet görs även mycket väl och ryska medier har en klar dagordningsfunktion, både internt, men i synnerhet externt.

Då dessa nyheter innehåller vinklingar, bortlämnade fakta eller rent lögnaktiga påståenden, reagerar vår egen media ofta mycket dåligt. Statsledningen sluter sig som en mussla och går från haltande strategisk kommunikation till dementeranden av pressansvariga eller nya formuleringar av ”No comments”. Pinsamt tydligt blev detta då svar på DefenseNews artikel angående Finlands förhandlingar med Ryssland krävdes.

Nyheten och dementierna nådde även ryska medier, som var mycket kvicka att publicera dem.

En tydlig slutsats på basen av dessa och flera tidigare observationer är att Ryssland mycket skickligt utövar kontroll och dominans i medier. Den ryska statsledningen har en god förmåga att styra diskussionen samt beslutsfattare i den riktning som önskas. Finland behöver ett försvar mot en sådan typ av inoformationspsykologisk krigsföring. Detta kräver en mycket större offentlighet av statsledningen och beslutsfattarna samt en bättre samverkan mellan förvaltningen och medierna. Genom att mörklägga information så skadar beslutsfattarna endast våra egna finska intressen, då de utsätter sig själva för informationspsykologisk påverkan som kan pågå i längre stunder obemärkt och utsätter folket för ensidig, vinklad och fientlig information som sammanställs och publiceras av ryska medier i den ryska statsledningens koppel.

Mörkläggande, bristande offentlighet och hemliga förhandlingar kan utvecklas till allvarliga hot mot demokratin och Finlands suveränitet. Som värst är varken beslutsfattarna själva eller folket medvetna om att detta sker.

Väckning på fortet! Reflexiv kontroll utgörs av välstuderade, dokumenterade teorier, tekniker och metoder som även andra än fd. KGB-agenter känner till och nyttjar.

//James


Åsikterna jag här uttryckt är mina egna. De reflekterar inte nödvändigtvis försvarsmaktens eller någon annan myndighets officiella linje.